mittlivsomjag

Jag känner mig så besviken, ledsen. Nära vänner som tror de känner mig men som inte verkar bry sig. Att bara skicka en tanke, att de finns där för mig. Jag syftar på mitt mående, mitt jag i januari. Har haft många tuffa perioder i mitt liv men den här gången var den värsta av alla. Trodde nog inte jag skulle ta mig ur den levande. Fy fan vad dåligt jag mådde. Har svårt att förstå det när jag tänker efter, har svårt att förstå att det faktiskt är maj månad och att jag fortfarande lever. Det är helt sanslöst hur bra jag faktiskt mår nu . Men mina "vänner " som inte verkar bry sig, ni finns i mitt hjärta som en klump, jag känner mig så sviken. Mina vänner ni som fanns där för mig, tack för att ni finns! Utan er tror jag inte att jag hade orkat kämpa, så tack!