Möte
i torsdags hade jag möte på arbetsförmedlingen, kom knappt innanför dörren hos min handläggare innan jag bröt ihop. Hon är så bra. hon förstår. Hon tyckte jag behövde en paus så nu är jag sjukskriven. till att börja med den här veckan men nästa vecka har jag en tid hos min läkare på Psyk så då ska jag diskutera med henne hur jag ska gå vidare. Ska även ansöka om sjukersättning på 50 procent tyckte min handläggare. Hoppas på att min läkare ska förstå. Vet inte hur många läkare jag haft, helt plötsligt slutar den jag har och så får jag en ny. Sen är det bara att börja om från början igen känns det som. Jag är tveksam till att lösningen ligger i att börja med antidepp. Jag tror problemet ligger hos mig. Jag måste arbeta med mig själv. Lära mig balansera min energi över dagen och inte köra slut på mig själv direkt. Måste även bygga upp min självkänsla. Men hur gör man det? Hade ju underlättat om jag nån gång hade fått höra att jag är bra på nåt. Det får jag, i bland. men jag känner mig aldrig rillräcklig. Måste börja ta ansvar för mig själv och stå på mig. Prioritera bort det som får mig att må dåligt. Jag kan inte bära allt på mina axlar. Måste sätta mig själv först. Jag är inte värdelös, ingen soptunna som man ska dumpa sin skit i. Måste bara inse det själv också. De anitideppresiva ger mig ett skydd, ett skydd som gör att jag kan ta en del skit utan att ta åt mig, men jag tar ändå skiten. Det jag känner nu, utan medicinen är att jag sparkar bakut direkt, ska inte behöva ta nån skit Som jag inte är berättigad till. måste kämpa för att förstå mitt värde, att jag faktiskt har ett värde. men en dag i taget.