mittlivsomjag

Andra saker som händer har hänt.

 

Beskedet om att jag skulle opereras för cellförändringar kom strax innan jul. Även beskedet om att en nära släkting till oss blivit allvarligt sjuk. Tankarna finns ständigt hos honom och hans familj! det känns glädjande att höra att han börjar må bättre. Själva julafton bestod för mig av en mindre men skapligt ond brännskada och feber. Blev en tur till vårdcentralen på självaste julafton. Samtidigt  låg min dotter hemma och var magsjuk, men trots att hon var riktigt risig så kunde hon bara bekymra sig över varför tomten inte kom när det faktiskt var julafton :(

Sen blev jag magsjuk i härliga tre dagar. Min sambo hade en långvarig förskylning samt öroninflammation som slutade med att trumhinnan sprack. Det var den julen. Längtar redan tills nästa år.

 

Nytt år, kanske nya möjligheter. Har gjort konisering eller vad det nu heter, jag blev sövd och det gick faktiskt över förväntan. Min kära sambo, min stöttepelare i livet var tack och lov med mig. Det Underlättade mycket. 

Min psykläkare har gått i pension och jag har fått en ny som inte förstår ett dugg av vad jag säger. Försäkringskassan strör salt i såren, jag har varit sjukskriven halvid sen mitten av november tror jag, men jag får inga pengar. Känns för jävligt. Men det värsta är nog ändå att jag känner mig så jävla ovärdig,osynlig. Att jag som jämt är såå plikttrogen inte blir tagen på allvar. Jag visste det, jag skulle ha kämpat på tills jag ramlade i hög. Kanske hade jag blivit tagen på allvar då? eller kanske inte då heller. Troligen blir jag kallad till ett avstämningsmöte den här veckan med någon från försäkringskassan och min förstående läkare som verkligen känner mig..eller inte. Jag har skrivit ett brev som jag ska skicka till försäkringskassan. Ett brev på nästan två sidor som blev väldigt personligt. Jag har gjort vad jag kan. Men det känns som att de är så oempatiska så att mitt brev egentligen kvittar.  Känner mig åter igen maktlös. Min sjukskrivning slutar i mitten av januari och tanken är att jag nu ska börja jobba mina 75%. Vet inte riktigt hur jag känner för det.