mittlivsomjag

Känner mig så nere. Skenet bidrar kan jag ju säga. Bär upp min fasad, orkar inte prata om mig själv och mitt mående så låtsas att allt är ok, men egentligen är det inte alls ok. Vill bara gråta, energin finns inte där och allt hänger över mig som ett svart moln. håller bra fasad på jobbet och rasar när jag kommer hem på min stackars familj. Det ligger nära att börja med anti Depp igen, senaste månaden har varit riktigt tuff , inga biverkningar efter venlafaxin utan mer att livet är grått, Depp och tråkigt. vet att vädret varit grått men jag är grå ändå. Det där deprimerande läget jag befann mig i då jag började med min medicin. Behöver nog det där extra skyddet mot världen, men det blir inget mer venlafaxin för mig, i så fall sertralin. fick iväg en beställning i kväll med på vitaminer . Ska gardera mig och hoppas på att det kan hjälpa till att göra saker och ting bättre. Gillar inte den här Hanna, arg och låg med noll livslust. Har sökt sommarjobb på maxi i bageriet/kondis där jag är och har praktik, men inte ens det känns kul längre. Arbetsförmedlingen kan hjälpa till med en utvecklingsanställning (pga av diagnos och svårigheter) vilket känns tryggt, då blir det efter mina förutsättningar. Men jag måste få lite lust och ork igen. Kanske är det sertralinet som är lösningen? Måste överväga ett tag till, men vill inte låta det gå för långt. Vet att det kan bli ett värre helvete att ta sig upp ifrån. Been there, Done that.