mittlivsomjag

jag är så olycklig. Tror det är många , eller faktiskt de flesta har svårt att förstå hur dåligt jag  mår. Det syns inte. Jag vill heller gärna inte belasta andra med mina problem , har alltid sett mig som en börda. Men vill ni bli belastade så har jag inga som helst problem att prata öppet om mitt mående. Som livet är nu är att det inte är. Min tillvaro känns meningslös och jag letar hela tiden efter små strån av lycka, en liten tillfredsställelse i livet, en lite glimt av lust som kan få mig att bara för nån sekund , känna lite glädje och lust för miN tillvaro. De är svåra att hitta, glimtarna. det mörka tar över, min självkänsla dödar mig . jag vill bara känna mig meningsfull, betydelsefull, som en mening i ett sammanhang. Men det gör jag inte. Hela mitt liv håller på att raseras, hjälp mig upp, snälla hjälp mig . Ge mig lite energi så jag överlever det här. Vet att jag är stark, har varit stark länge nu och räknar med att fortsätta med det, ge mig bara lite energi så min resa kan fortsätta.